Jag försöker hitta en lägenhet, det går verkligen sådär. Jag kan ju inte sälja min nuvarande såvida jag inte hittar en ny. Och jag har gått igenom hela bovision och hemnet utan framgång. Det enda jag gillar har budstart på 2,1 miljoner. Jo tjena.

Men febern har gått ner, nästan borta. Så det är bra. Vågar bara inte riktigt gå ut än ifall jag blir sämre, är fan livrädd att missa Geneve-resan. Så jag sitter hemma med nackont och tittar på reruns av Seventh Heaven. Tristaste serien ever.

Jag är jävligt kluven i hela jämställdhetsdebatten, feminismdebatten. Självklart är jag för jämställdhet, inga tvivel. Något annat vore högst besynnerligt. Men jag har aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, varit det minsta utsatt för att jag är kvinna. Privat eller professionellt. I skolan eller på jobb. Har aldrig tagit mindre plats eller haft lägre lön (kom ihåg att det är ditt eget jävla ansvar tjejen, sluta skyll på att kvinnor en gång i tiden inte ens hade rösträtt, vi har det nu vet du) Jag har fått händer på röven och armar kring mig men då jävlar säger jag ifrån. Jag ser det inte som att jag som kvinna är förtryckt av manliga delen av vår befolkning, jag ser det som att en enskild man var dum i huvudet nog att lägga sin hand på mig. STOR SKILLNAD. Höll nästan på att få en italienare avkastad från ett plan (vi hade inte lyft, värt att nämnas) för att han ville pussa mig i håret utan anledning. En del män är sliskiga och vägrar acceptera moraliska gränser, på samma sätt som att en del tjejer är sjukt bitchiga och catty och vägrar acceptera andra moraliska gränser. Alla män är inte svin och ingen kvinna behöver känna sig som ett offer för de svin som finns. Tar en man på dig när du inte vill så slå han på käften, anmäl honom eller sätt upp ett stort långt finger och säg att “NO TOUCHIE TOUCHIE ASSHOLE” eller vad vet jag.

Det var svårare förr. Och det är klart att hela jämställdhetsfrågan alltid kommer vara aktuell, för kvinnor har aldrig haft samma rätt som män. De fick inte rösta, göra karriär, leva ett fritt socialt liv, osv. Det hänger kvar, inte bokstavligen, men mentaliteten. Att kvinnor historiskt sett alltid varit underlägsna män och att vi fortfarande måste “bevisa” att vi förtjänar jämställd position. Att vi måste slåss för det, och trycka på varje punkt vi hittar. T.ex att ha en kvinnodag! Som att vi måste flagga för att YAAY vi är kvinnor och vi är starka och vi kan minsann tjohoo! Jag tycker hela den biten bara är generande. Att vi ska ha föreningar som heter “kvinnor kan” idag. Ja visst fan kan vi, men när ska det bli bara vardagsmat? Alltså självskrivet? Behöver vi verkligen bevisa det, och samtidigt gräva oss en offergrop? Kan vi inte bara SLUTA uppmärksamma att det är JUST EN KVINNA och HON KAN (lika bra som en man) För jag tror inte vi kommer kunna gå ännu mer framåt sålänge vi inte slutar bete oss som vi fortfarande är en utsatt grupp som måste hålla varandra om ryggarna i vått och torrt för annars vinner mansrasen! Det är inte en KVINNLIG regissör, det är en regissör. Det är inte en KVINNLIG chef, det är en chef. Och så vidare. Men den mentaliteten regerar, och jag hatar det. För mig känns det fel att vi måste lyfta fram tjejer som är grymma just för att dom är kvinnor, för då står vi där i vårat hörn och desperat försöker bevisa att “TITTA! VI KAN!! VI KAN!! Haaaaa in your face MAN!!” Ja det är klart vi kan? Tjejer är ju för fan bäst?

Det finns en b-fotograf, Hanna heter hon. Skitgrym tjej som verkligen kan sin sak, men när jag sa till min kollega att “det är så jävla fint att se en.. eh.. tjej.. som b-foto” så skämdes jag över mig själv. För jag belyste hela problemet utan att tänka på det. Inte förrän det kan valsa in en kvinnlig regissör utan att man tänker “WOW EN KVINNA SOM KAN GÖRA EN MANSGREJ?!” så är vi fortfarande kvar i fel tänk. Och det handlar inte om att lyfta upp och fram duktiga tjejer, det handlar om att inte separera tjejer och killar och vad det innebär i våra skallar.

Men don’t get me started med färger och intressen.. låt tjejer för helvete leka med dockor och ha rosa på sig om dom vill. Gör inte det till ett problem. Fokusera på viktiga saker istället.