Jag åker till Turin ett tag. Kick back och försöka komma överens med allt, kanske hitta någonting. Kanske inte hjälper alls, kanske hjälper det något. Jag vet att det är svagt av mig att låta er veta genom bloggen, att inte ringa och erkänna att det tar ont och att jag skulle behöva er, men allting slog som en träklubba rakt i skallen ikväll. Jag har aldrig kunnat sätta fingret på varför allt varit så tungt och grått, förrän ikväll. Och jag behöver åka till min pappa och höra lite kloka ord på balkongen mot den grumliga floden.

Det måste komma något bra ur allt. Det måste växa nånting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.

Förlåt jag vet att jag är sämst på att blogga, på att höra av mig, på att leva för tillfället. Är mest hemma, vill inte vara på så många andra ställen just nu. Jag hittar ingen inspiration och jag har ingen motivation till att hitta det. Har försökt tvinga fram det, men det går inte. Allt jag vill göra är att sitta i min egen soffa. Har märkt att jag är mindre och mindre del i folks liv, folk behöver inte mig som dom behövde mig förut. De har andra, och jag saknar verkligen att vara behövd av mina vänner. Jag har stängt in mig i flera dagar nu och det är ingen som har ringt förutom min mamma. Ledsamt va? Ja. Men nu vet jag varför jag inte hittar någon inspiration i alla fall.

Har varit så fruktansvärt hungover idag att det inte varit mänskligt. Visste hela dagen igår att vi skulle gå ut men ändå fick jag inte i mig någon mat. Lagade panglunch och mysmiddag men kunde inte äta, så jag gick till inflyttningsfesten med en flaska cava och drack på tom mage. Var ju skitbra at the time, vid midnatt drog jag och Johan till Strand, mötte en haltande ninja på vägen och möttes sedan av kön from hell. Har aldrig sett kö till Strand förut så jag blev helt chockad. Så vi hoppade in i en taxi och drog till Berns istället. Där var det också kö men av någon anledning blev vi insläppta direkt och när jackorna väl var inhängda gled vi in på 2.35:1 förbi all kö återigen utan någon väntan. Vi var high on life och lyckliga över att två småfulla jävlar med gigantiska leenden på läpparna blev insläppta före de skitsnygga brudarna i kortkort, Sourgrapes spelade så jävulskt tung house att vi slängde i oss några vodka lime och dansade till svetten rann. Tror vi gick vid halv fyra och jag tog en taxi hem (DYR KVÄLL, MAMMA MIA) och lagade pannkakor, dyngrak.

Jag brukar aldrig gilla att bli dyngrak, brukar inte ens KUNNA bli det förrän jag somnar, jag och alkohol brukar sällan fungera så bra tillsammans. Men igår var det pang i hatten all out, så jävulskt rolig kväll. Det fick jag sota för idag. När jag vaknade vid nio imorse mådde jag så dåligt att jag kunde inte somna om så ont i huvud, mage, ben och händer jag hade. Kom ihåg att jag klämde både händerna i en kökslåda innan jag gick och lade mig. Ingen Treo hemma. Tragedi. Så jag gick och lade mig i soffan och sov sittande till elva, gick och lade mig i sängen igen och sov till halv tre. Sedan dess har jag ätit fyra ägg och en pizza, och njutit av mitt guilty pleasure. Nu när jag skrev det inser jag att det låter som onani.. det är det inte. Men det är fan första gången jag har ett ÄKTA guilty pleasure. Som jag inte ens pallar säga för så generande är det. Så nu sitter jag här halvt återställd, med en liter päronsaft och ser fram emot morgondagen. Som den jävla optimist man är.

Hoppsan glömde bloggen idag. Varning för känslosamt inlägg nu, för er som bara besöker den här bloggen för att kolla funsie pics och skumma youtubeklipp. Det har varit en fin dag! Var med mamma på dagen och hängde i Skärholmen. Min mamma är bäst, kom jag på idag, har jag gjort många gånger tidigare också, men återupptäckte det idag. Hon är inte bara världens bästa, klokaste och finaste mamma som bryr sig och tar hand om en, hon är en dynamite kvinna att hänga med. Senare på kvällen ringde pappa och vi pratade i en timme, först om småsaker och gick sen in lite djupare i vissa ämnen. Bland annat ska han och jag skriva hans självbiografi tillsammans, som nog kommer bli en av de mest fascinerande livshistorier någonsin, det ser jag fram emot. Sen blev jag lite ledsen för att jag för tillfället känner mig lite smått misslyckad men det plåstrade han om snabbt och riktade blicken uppåt istället för neråt.

Sen så pratade vi om hur speciella vi är i våran lilla familj. Hur jävla fint vi har det, fast vi inte ens bott i samma land de senaste sju åren. Vi har inte bara en väldigt funktionerande förälder/dotter-relation som alla mår bra av, vi ser varandra som vanliga människor. Jag har aldrig begärt att mina föräldrar ska veta bäst eller palla med vad fan jag än gör bara för att jag är deras dotter. Vi har valt varandras umgänge också, bortom släktband. Jag älskar mina föräldrar både för att vi har blodsband och delat våra liv tillsammans, men jag älskar dom allra mest för att deras personligheter är helt jävla fantastiska och att de är beundransvärda människor som jag inspireras av. Det tycker jag fint. Ungefär som vänner, dom föds man inte med, dom väljer man helt själv.

Men jag tror att allt bra med min personlighet har kommit från mina föräldrar. Och våran relation. De är hela min släkts trygga punkt, för trots att de också har det pissigt ibland så är dom så jävla starka, och det gör mig jävligt stark till följd. Kom som på det när jag pratade med pappa ikväll, att jag har väldigt mycket att tacka mina föräldrar för. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra det, för jag säger ganska ofta hur mycket jag älskar dom och vad dom betyder för mig, men det känns aldrig nog. Men jag vet att mamma läser min blogg, så jag hoppas att det här inlägget träffar där det ska.

Skrev ett inlägg om löööööv för ett tag sen. Att jag verkligen inte ville nöja mig med mindre än mindblowing. Berättade för mamma och pappa i julas att det jag egentligen mest av allt vill ha i kärleksväg är precis vad dom, mamma och pappa, har. Pappa svarade, oj oj oj, det var höga krav. DAMN RIGHT GENTLEMEN!

Vet ni vad som är allra roligaste med att ha en blogg är? Det är att ibland titta vad det är för spännande människor som läser den. Har egentligen ingen aning om vem personen är, men jag vet att någon i Venezuela läste 95 sidor av min blogg idag, någon kom in på min blogg genom att söka på “Joel Kinnaman jacuzzi” i google, medan den vanligaste sökningstermen som leder folk in här är “grisräv”, någon i Älvsjö har varit inne på min blogg 47 gånger under dagen och så vidare. Det tycker jag är skitroligt. Ni är bäst! Jag glömmer ibland att folk läser, att jag mest bara skriver för att det är kul. Men ni är fan bäst.

Haha titta! Det är Pete från Fall Out Boy i baggy mjukispants och moonboots! Hahaha titta! Hahaa! Förstå mig rätt, samtidigt som jag aldrig skulle vilja vara känd och ha miljoner människor som granskar både mittre yttre och inre, så skulle jag heller aldrig gå utanför dörren klädd sådär. Så Pete från Fall Out Boy får skylla sig själv. Haha!