LET THE GOOD TIMES ROLL..
En väldigt konstig grej har hänt, ett väldigt gammalt minne har som forsat upp till ytan och jag har snurrat in mig i gamla känslor. En man jag inte skänkt en tanke åt på vet inte hur många år har som nästlat sig tillbaka i huvudet på mig och jag kom på mig själv att jag saknar honom. Fast jag inte ens känner honom längre. Har ingen aning om var han kom ifrån och jag har ingen anledning att känna såhär men det gör jag. Och det gör mig pissförbannad, för det är the past och jag har inga befogade anledningar att rota där. Avslutade kapitel är skönt att ha avslutade, så att jag ens fastnar i de här tankegångarna gör mig rent ut skitarg på mig själv. Jag som vill se framåt för helvete! FRAMÅT! Inte bakåt. Inte gamla känslor och kärlek. Fooooorward.
Det här skitvädret däremot gör mig inte arg, men lite ledsen. Vart man än vänder sig är det vansinnig motvind, snön forslas ner innanför luvan, skorna halkar, ögonen rinner och näsan är röd, bilen är försvunnen under snön och det är aldrig ljust. Jag frågade min mamma varför vi utsätter oss för det här med flit? Hon sa att hon bor ju i Italien. Jag sa ja just det. Stupid me. Jag önskar Berghs låg i Italien. Jag vill bort från allt just nu. Till någonting jag aldrig sett förut. Jag som aldrig brukar låta väder och vind beröra mig och mitt glada jävla humör. Well you got me good this time Sweden you ffnngghh.. maaaahhhhh..
En stor klagomur, är vad den här bloggen är för tillfället. Så om jag drainar er och får er på pissehumör så sluta läs en stund. Det blir alltid bättre sen. Man blir alltid glad förr eller senare. Tjoho!
