I’VE WAITED
Hoppsan glömde bloggen idag. Varning för känslosamt inlägg nu, för er som bara besöker den här bloggen för att kolla funsie pics och skumma youtubeklipp. Det har varit en fin dag! Var med mamma på dagen och hängde i Skärholmen. Min mamma är bäst, kom jag på idag, har jag gjort många gånger tidigare också, men återupptäckte det idag. Hon är inte bara världens bästa, klokaste och finaste mamma som bryr sig och tar hand om en, hon är en dynamite kvinna att hänga med. Senare på kvällen ringde pappa och vi pratade i en timme, först om småsaker och gick sen in lite djupare i vissa ämnen. Bland annat ska han och jag skriva hans självbiografi tillsammans, som nog kommer bli en av de mest fascinerande livshistorier någonsin, det ser jag fram emot. Sen blev jag lite ledsen för att jag för tillfället känner mig lite smått misslyckad men det plåstrade han om snabbt och riktade blicken uppåt istället för neråt.
Sen så pratade vi om hur speciella vi är i våran lilla familj. Hur jävla fint vi har det, fast vi inte ens bott i samma land de senaste sju åren. Vi har inte bara en väldigt funktionerande förälder/dotter-relation som alla mår bra av, vi ser varandra som vanliga människor. Jag har aldrig begärt att mina föräldrar ska veta bäst eller palla med vad fan jag än gör bara för att jag är deras dotter. Vi har valt varandras umgänge också, bortom släktband. Jag älskar mina föräldrar både för att vi har blodsband och delat våra liv tillsammans, men jag älskar dom allra mest för att deras personligheter är helt jävla fantastiska och att de är beundransvärda människor som jag inspireras av. Det tycker jag fint. Ungefär som vänner, dom föds man inte med, dom väljer man helt själv.
Men jag tror att allt bra med min personlighet har kommit från mina föräldrar. Och våran relation. De är hela min släkts trygga punkt, för trots att de också har det pissigt ibland så är dom så jävla starka, och det gör mig jävligt stark till följd. Kom som på det när jag pratade med pappa ikväll, att jag har väldigt mycket att tacka mina föräldrar för. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra det, för jag säger ganska ofta hur mycket jag älskar dom och vad dom betyder för mig, men det känns aldrig nog. Men jag vet att mamma läser min blogg, så jag hoppas att det här inlägget träffar där det ska.
Skrev ett inlägg om löööööv för ett tag sen. Att jag verkligen inte ville nöja mig med mindre än mindblowing. Berättade för mamma och pappa i julas att det jag egentligen mest av allt vill ha i kärleksväg är precis vad dom, mamma och pappa, har. Pappa svarade, oj oj oj, det var höga krav. DAMN RIGHT GENTLEMEN!
