2.35:1
Har varit så fruktansvärt hungover idag att det inte varit mänskligt. Visste hela dagen igår att vi skulle gå ut men ändå fick jag inte i mig någon mat. Lagade panglunch och mysmiddag men kunde inte äta, så jag gick till inflyttningsfesten med en flaska cava och drack på tom mage. Var ju skitbra at the time, vid midnatt drog jag och Johan till Strand, mötte en haltande ninja på vägen och möttes sedan av kön from hell. Har aldrig sett kö till Strand förut så jag blev helt chockad. Så vi hoppade in i en taxi och drog till Berns istället. Där var det också kö men av någon anledning blev vi insläppta direkt och när jackorna väl var inhängda gled vi in på 2.35:1 förbi all kö återigen utan någon väntan. Vi var high on life och lyckliga över att två småfulla jävlar med gigantiska leenden på läpparna blev insläppta före de skitsnygga brudarna i kortkort, Sourgrapes spelade så jävulskt tung house att vi slängde i oss några vodka lime och dansade till svetten rann. Tror vi gick vid halv fyra och jag tog en taxi hem (DYR KVÄLL, MAMMA MIA) och lagade pannkakor, dyngrak.
Jag brukar aldrig gilla att bli dyngrak, brukar inte ens KUNNA bli det förrän jag somnar, jag och alkohol brukar sällan fungera så bra tillsammans. Men igår var det pang i hatten all out, så jävulskt rolig kväll. Det fick jag sota för idag. När jag vaknade vid nio imorse mådde jag så dåligt att jag kunde inte somna om så ont i huvud, mage, ben och händer jag hade. Kom ihåg att jag klämde både händerna i en kökslåda innan jag gick och lade mig. Ingen Treo hemma. Tragedi. Så jag gick och lade mig i soffan och sov sittande till elva, gick och lade mig i sängen igen och sov till halv tre. Sedan dess har jag ätit fyra ägg och en pizza, och njutit av mitt guilty pleasure. Nu när jag skrev det inser jag att det låter som onani.. det är det inte. Men det är fan första gången jag har ett ÄKTA guilty pleasure. Som jag inte ens pallar säga för så generande är det. Så nu sitter jag här halvt återställd, med en liter päronsaft och ser fram emot morgondagen. Som den jävla optimist man är.
