Jag åker till Turin ett tag. Kick back och försöka komma överens med allt, kanske hitta någonting. Kanske inte hjälper alls, kanske hjälper det något. Jag vet att det är svagt av mig att låta er veta genom bloggen, att inte ringa och erkänna att det tar ont och att jag skulle behöva er, men allting slog som en träklubba rakt i skallen ikväll. Jag har aldrig kunnat sätta fingret på varför allt varit så tungt och grått, förrän ikväll. Och jag behöver åka till min pappa och höra lite kloka ord på balkongen mot den grumliga floden.

Det måste komma något bra ur allt. Det måste växa nånting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.